Var är trädgårdsmöblerna?

Folke Heim - gästkrönikör skriver om möbler på balkongen.

Äventyret uppepas. Varje år är det lika spännande och dramatiskt. Var är allt det som stod på balkongen förra sommaren?

Vad mer krävs? Trätrall kan behövas eftersom balkongens nylagda golv är omöjligt att beträda barfota. Det gör man en gång och sedan kan man inte gå barfota längre. Då haltar man fram med stora bandage istället, vilket man av förklarliga skäl avstår ifrån. Men först det viktigaste av allt: trädgårdsmöblerna som inte har någon trädgård att stå i, utan en ynka balkong. Därifrån längtande till gräs och gröda.

Var finns möblerna, balkonglådan och krukorna som skulle skänka lite exotism åt det svenssonska livet i lägenhet. Vinden fick första besöket. Inga möbler men gamla böcker. Där fastnar man i det man en gång läste. Igenkänning. Men snart måste man slita sig från bilderböcker om rosor eller presentböcker om Rom eller Örebro. Snart ja, det hade tagit en dryg halvtimme. Nästa studiebesök gjordes i källaren. Och bakom marschallhållare och julsaker hittade två stolar. Ett par andra hade blivit hållare för överblivna vinterdäck till förra bilen. Och bordet låg demonterat bakom en halvt nedmonterad garderob. Vilken fröjd!

Att svenska folket går upp i vikt är ont förtal. Så som detta folk släpar och bär, upp och ner från vindar och källare, borde det inte finnas marknad för gym och friskis och svettis. En stol i taget fick det bli. Kökstrappan, ja jag har en sådan med tillhörande köksingång, vrider sig som en serpentin och där är trångt. Tredje stolen behövdes. Den fick jag avända på en trappavsats för att vila i. Försmädligt nog kom grannen, en lärd karl, som nyfiket frågade om jag satt där och tog igen mig. Bröstkorgen hävdes och det rosslade betänkligt. Andan hade jag tappat och en halv liter svett därtill, så jag försökte hämta mig... Sitter du här och tar igen dig! Nej, jag tänker ha mina möbler på denna minimala avsats för att träffa vänner och grannar lite oftare.

När allt släpats upp blev jag tvungen att byta kläder. Slipsen hade fått fläckar och förra sommarens efterlämnade torkade blommor och blad skräpade över allt. Och som svetten lackat! Duscha måste jag också. Dock - arbetet är inte färdigt riktigt än.

Men muttrar och skruvarna? Inte i verktygslådan. Inte i hallens garderob. Inte i skrivbordet. Jag hittade dem i de gymnastikskor där jag gömt dem förra året. Monteringen var av IKEA-dignitet. Två olika längder på skruvar borde inte vara så krångligt. Men de hamnade där de inte borde och sattes ifrån fel håll. Nu är jag nybliven monteringsexpert. Och har för avsikt att till nästa år skriva ner var grejerna finns, var skruvarna lagts och på vilket sätt de måste sättas i.

Sådana är vi - bolkongfolket. Experter på att bära och leta fram saker. Och ena hejare på att skruva och fundera. Kanske ska jag inte ha en balkongmöbel för fyra. Det är ju ändå mest jag själv som sitter där. En av vardagsrummets stolar kan gott duga. Bara jag kommer ihåg var jag hade den sist. I köket kanske? På badrummet? Vinden?

Mitt namn är Folke. Folke Heim!