Simkort till mobilen

Folke Heim, gästskriver om mobiler:
När jag var i ungdomens vår var veckans höjdpunkt besöket i badhuset. Där i bassängens himmelsblå vatten blev jag viktlös. Det var bara att blunda och simma på rygg så var det som att flyga. Hur man nu kunde veta det där i bassängen.

Så när grannan kom och undrade om jag hade ett SIM-kort han kunde få låna, hans hade gått sönder, så visste tanken vart den skulle.

Nej, du något sådant abbonemang har jag inte haft sedan 1964 på våren.
Det är någe fel med Dig Folke, sa han medlidsamt och skakade på huvudet. SIM-kort fanns inte då. Men jag som sparar på allt gick och hämtade abonnemanget till Solbergabadet. Gissa om han blev lång i ansiktet. Simkort hade jag textat på plastfodralet där kortet låg. Men när han förklarat så bad jag om ursäkt. Tiden går liksom sin väg om man inte hänger med..

Nu vet jag kanske inte bättre, men en hel del mer. Och ska genast skaffa mig en sådan där mobil telefon. Men gamla Kobra var flyttbar den också men inte så liten och behändig. På matcherna sitter ju folk och snackar i sina små handvärmare hela tiden - så alldeles bakom är jag inte.

Eftersom det är kris behöver någon våga handla. Omsättningen stiger och vips är krisen borta. Sagt och gjort. Besökte butiken på Drottninggatan där det var lätt att bli lurad. Inredningen var bedrägligt sparsmakad och knapp. Och de små montrar på väggarna tycktes inte ha så mycket att erbjuda. Men åter igen bedrog jag mig. Vilka små vidunder som gömde sig där. Det var pixlar i miljoner, och datorer och internetuppkopplingar. Och gratis SMS och andra bokstäver som jag inte ens kommer ihåg. Hon som stod före i kön undrade om den mobil hon var på väg att välja hade lika många gigg som en ipod. Så nu måste jag skaffa en ny ordbok också. Det blir dyrt när man rör på sig, det ena leder till det andra, så att säga.

Det blev min tur. -Jag ska ha en mobil. Har den den där blå apparaten där borta SIM-kort? Och många gigg, frågade jag initierat. Jag ska ha den att ringa med, tillade jag lite försmädligt. Men det hade han uppenbarligen hört förr. Men killen var beläst - han frågade mig ironiskt om det inte gick lika bra med flaggor att semaforera med, eller kanske en morsenyckel kunde duga?
Bara de är mobila så kanske det, replikerade jag vasst.

Mitt namn är Folke, Folke Heim