fredag 27 september 2013

Blandade intryck

Stilla flyter ån. Svartån. Inte olik mitt eget liv. På väg. Långsamt och under ordnade former. Mot morgondagen. Hjälmaren. Siktar man mot havet så kommer man till Hjälmaren. Först. Vad som händer sedan vet bara den som gjort färden. Under tiden är internet som mitt liv. En strid ström av intryck. Där jag, den långsamme, sköljs med. Av bara farten.

Mina cykelturer blir alt vådligare. Ena dagen blir jag överkörd av en berusad gubbe. En verklig gubbgubbe. Sliten. Smått trasig. Andra dagen visar någon fingret åt mig. Sedan krockar en bil och en vespa mitt i en vägkorsning. Det får mig att vilja börja gå. Stiga av fordonet för att promenera genom staden. Med hjälm. Om någon månad kanske en skidåkare vräker sig fram. Skriker UR SPÅR. Mitt på fotgängarnas eget, och som jag trodde, skyddade område. Trottoaren.

Gubbarna träffas fortfarande för att svettas ur sig den värsta frustrationen. Intryck av omvärlden blandas. Laddade ord far som klingor genom luften. Extra känsligt bland sköra och åldrande kroppar. Spaningsregister. Romer. Biståndministern. iPhone 5. Poliser. Nordea. Skattebetalare. Miljarder. Skåne. Polischef. Kyrkoval. Ove. Bokmässan. Antiziganism. Syrier. Bodil...

Då tystnar alla. Har ni inte läst Bodilaire? Vad heter hon Malmsten? Det har herrarna inte gjort. Men de ska genast gå hem och slå på sina platta plattor, sina iPads. Tanka hem någon ebok. De är sedan några månader totalt uppkopplade. Har minskat sina cykelturer och vistas alltmera i hemmet. Grubblande på bortglömda lösenord.

Nu går vi hem, säger den gamle politikern. Hem, hem, sjunger före detta pastorn då och reser sig för att gå ut i duschen. Man får inte vara svettig vid hemkomsten. Då tvingas man bara duscha. En gång till.

Förresten, jag höll på att glömma. Min hälsning från folkhemmet, det kära. Mitt namn är fortfarande Folke. Folke Heim.