Onödigt att deklarera

Folke Heim, gästkrönikör, tar till orda:
Kalenderstyrda människor träffar jag numera ofta på. En bekant han ställer av sin cykel från 1 november och tar den i bruk igen 1 april. Vad däremellan är är fotgängeri och bilåkning. Men nog verkar det vara svårt att vänta på den rätta dagen om hela mars (nästan) varit befriad från snö och is.

En annan person har just nu den 1 maj tagit av sig alla ytterkläder. Även om kvällstemperaturen sjunker ner emot frysgrader har ytterrocken hängts undan i vintergarderoben. Eller heter det sommargarderoben eftersom det ju hänger där under sommaren? Han huttrar och nyser. Enda extraplagget som verkar tillåtet är en enorm halsduk som kan viras i varv på varv.

Vinterdäck på och av är också helt kalenderdominerat. Svårigheten där är att när ryggen inte vill och armarna donnar så tvingas man ta verkstadshjälp. De är så tjänstvilliga bara man betalar bra. Och lagrar däck gör de också. För att inte tala om att de därtill gärna säljer däck. Mönsterdjupet är inte bra, säger de och man ser hur tusenlapparna flyger sin väg när man köper däck som man inte själv är riktigt säker på om man behöver. Men man vill ju för sitt liv inte hamna i en kontroll med caretan iförd obehagligt olagliga dubbdäck eller blankslitna sommardäck. Man får helt enkelt lita på att de kan sin sak. Ungefär som när man flyger eller går till doktorn.

Deklarationen är också tvingande datumbestämd. Vi som älskar att skjuta upp saker hamnar ofrivilligt i tävlingen om vem som kan lämna sin deklaration allra sist, men inom tidsmarginalen. Men jag har sett grannar som stått bakom hörnet till lokala skattemyndigheten med digitala klockor, eller med dundermobiltelfoner, handdatorer, eller vad det nu kan vara som är den nya tidens bästa tidshållarverktyget. När det återstår sekunder släntrar de lojt fram och dumpar deklarationen, glatt leende mot lokalredaktören som står där med löddrig penna och slitet block.

Men den sporten tar snart slut. Deklarera per SMS lär visst vara det senaste. Med min telepatiska förmåga ska jag nästa gång redovisa mina inkomster med hjälp av tankekraft. Jag tänkte min deklaration! Det kan också bli: jag tänkte deklarera.

Deklarationer är ett arbete ganska likt sopsortering. Den har mest pedagogisk betydelse. Allt slängs väl i en enda stor hög för att brännas i slutändan, på sopstation eller i statens och kommunens finanser. Och inkomster och utgifter har de ändå totalkoll på. Så varför jag ska hålla på vet jag inte. Nu deklarerar jag: tacka vet jag fotboll. Där finns mening och mål!


Mitt namn är Folke. Folke Heim.