Joggaren springer i tangentens riktning

Folke Heim - denna sidas gästkrönikör om motion

Våren fick det att börja spritta i mina gamla lurviga. Ungdomens blå gymnastikskor har sprungit färdigt- Och jag har sett hur man ska se ut när man rör sig språngvis framåt. Silverglänsande trikåer, skor som blinkar eller glöder. Och överallt ränder och konstfulla märken. Cool? Häftigt. Typ.

Sagt blev gjort. Men inte snart. Påskafton är inte dagen då man bör handla i sportaffärer. Personalen har semester och det går inte fort. Jag provade outfits och trikåer, cykelbyxor som fick mig att se ut som en färdigbunden nötstek. Svårast av allt var förstås färgerna och märkena. Men med god hjälp av en tuggummituggande expedit fick jag till det. Inifrån och ut.

Den som uppfann sportunderkläder har nog feta bonusavtal. Ty man har uppfunnit åtsmitande plagg formgivna som vore de för en annan befolkning än den jag tilhör. Iklädd detta plagg for rösten upp ett par toner, om än inte i falsett. Tacka sjutton för att folk springer fort om de har dessa plågoinstrument under ytterkläderna. Man måste vara snabb så man får komma hem och byta om.

Overallen såg ut som vore den tillverkad av silvertejp. Så ser någon en silverne blixt i spåret är det jag. Min korpulens gör förstås att folk genast kommer att se något riktigt ovanligt. Kolla en kulblixt! Var, var? Den är redan förbi, som ett tjutande isklot for den genom terrängen! En kul blixt, om jag får säga det själv.

Dojorna (skorna alltså) hade fjädrande luftkuddar. Det behövs för att benhinnorna inte ska bli utmattade eller inflammerade. Men jag märkte att skorna inte hade med benhinnorna att göra utan de orsakade stora svårigheter för benen att hinna med fötterna. Fossingarna studsade hit och dit i spåret. Än slank han dit och än slank han dit, kunde man sjunga om man kunde sjunga.

En studsande kulblixt för tanken till ett flipperspel och en och annan gran lyckades jag springa rakt in i. När man väl får upp farten behöver man ha en utvecklad förmåga att svänga. Men när fläsket väl kommer i rörelse strävar det alltid i tangentens riktning (det lärde man sig förr i ett ämne fysik och i ett annat som hette matematik).

Snart blev jag orienterare. När spåret svängde inledde jag min manöver men farten var för högt uppskruvad. Jag tappade liksom kontrollen, blev en bulldozer som i panik försökte svänga för att undvika kollisioner med tallar och bergknallar. Men återigen hade jag nytta av magens omfång som blev en lämplig stötdämpare. Nej nu berättar jag inte mer. Det blir för självutlämnande.

Nu har jag svidat om och går jag till vallen. Fotbollen kallar. Men oroad är jag. Den nye forwarden springer klumpigt som en flodhäst och dribblar som elefant. Men jag ska ge materialförvaltaren ett tips. Ge killen nya underkläder, nya skor med luftkuddar och lite silver i dräkten - så får han fart, Och snart säkerligen ett nytt smeknamn. Blixten kanske?

Mitt namn är Folke. Folke Heim.