Konstfack utan skrupler?

Folke Heim, gästkrönikör, skriver älskvärt om Konstfack.

Även en fotbollsgubbe som jag har träffat på Konstfack i min dagstidning. Eller mina tidningar. Läser ju numera både lokalavisan och huvudstadens blad. Bildningen måste underhållas. Där finns ju fotbollskrönikörer som undervisar och ofta ganska sinnrikt.

Men Konstfack ska vara en skola för konstnärer. Ändå gick Nacka Skoglund eller Kurre Hamrin aldrig där. Så konstnär kan man blir på många sätt. Tänk om den där psykosjäntan spelat fotbollsdomare istället. Laglösheten som dimar - vilken iscensättning det kunda ha blivit. Eller hon kunde ha uppträtt som domare i Tingsrätten. Eller präst på Domssöndagen... Då hade det blivit uppror och inte bara några små orkeslösa tåfjuttar mot det öppna målet.

En lärare skrev i Svenskan att konst är en sak och lagar och sådant något annat. Ungefär. Smart och observant iakttagelse. Konstfack är inga poliser. Nej och där verkar man inte intresserad av att stävja brott heller. Man lär ut och bedömer konst, men om den är målad med brottets pensel eller laglöshetens manus var inte deras angelägenhet. Om de inte är poliser, när tillkallar de poliser då? Möjligen skulle den skrivande läraren varna eleven. Ja, inte varna som i varning på på planen. varna som i du vet väl om att om du gör det där du har tänkt och sabbar en tunnelbanevagn så kan en del mysko typer bli sneda. En sån varning, alltså. Inga gula kort där inte.

Amoralisk kallade min kompis i badhuset det när folk inte hade några skrupler, Inga samvetsbetänkligheter, inga moraliska sådana. De har inga skrupler, sa han ofta om laglösa förare av motorknarrar. Konstfack saknar skrupler tycks det mig. Amoraliska typer, sa han. Som den delen av publiken som mest kollar vad som händer och häver ur sig en massa mer eller mindre upplysta omdömen om vad de ser.

Och röda kort har Konstfack aldrig haft en aning om. Ingen utvisas. Alla får spela bäst de vill. Och domaren och regelboken sk-ter de i. Konsten lär väl gå att sälja, men en sådan match kommer ingen att betala för att se. Det är ju som vilke lördagkväll på stan som helst. Sånt ska inte kosta.

Konstfack och lagen kunde bli en dokusåpa. Ett gäng utvalda typer försöker lura in sig på Konstfack med fejkade varuprover. Den som examineras först vinner. För ingen lär ju åka ut därifrån eftersom man gillar att folk gör olagliga installationer och dylikt. Vilken häftigare arena än Konstfack kunde väl ett sådant konstteoretiskt och konceptuellt framgångsgäng egentligen välja? Det enda de behöver tänka på är att inte göra tavlor - det är så ute att då kanske de ändå inte fick vara kvar. Den som gör en tavla på plan kanske får sitta på avbytarbänken i nästa match. Och filmar man en gång för mycket kan man också åka ut. Matchstraff.

När jag tänker efter...Den som är frisk och lägger in sig på psyket kan väl inte vara alldeles stadd vid hälsa, eller? Det är inte mer uppmärksamhet som behövs utan mindre. Kan behöva sitta i sin enamhet en stund på avbytarbänken, en bra stund, för att tänka efter, innan nästa konstifika tanke slår rot.

Får jag bjuda på ett par? Utge sig för att vara hyfsat rik och snurra upp folk på krogen några vändor. Konst, mina vänner. Ren konst. Himlakropp och årstid är ledtrådarna till en bra titel. Låtsas behöva terapi och familjerådgivning för att visa hur det verkligen är. Eller testa själavård och gå i samtal bara för att visa svartrockarna att det inte duger att vara omåttligt förstående, snäll, inkännande och uppmuntrande. Sälja starkt från en baklucka på kvällar och helger för att låta konstverken ragla omkring i det svenska folkhemmet sjungande på muntra snapsvisor. Ett sätt att avslöja ungdomsfylleriet. Verka hemlös och testa tvättstugorna på ett härbärge? Uppträda som folkvald riksdagsman och bli bortsläpad från partiledardebatten?

Jag har en kompis som borde platsa på Konstfack. Han bränner potatis i ett gammalt konstverk av koppar. Och han är indifferent beträffande lagen på den punkten. Sedvanerätten, brukar han häva ur sig. Ibland kallar han det för rätten till självförsvar (mot baciller o dyl). Och han plåtar sig själv mitt bland koppar och fat. Det skulle de nog gilla. Kulligullan koko som en gök. Hej vad det blev livat på Konstfack i helgen...

Mitt namn är Folke! Folke Heim!