Vattnet blev för mycket

Stackars krukväxter. De står i solen och törstar, men runt rötterna simmar blomflugorna. Särskilt mina självbevattnande krukor har varit en fälla för växterna. Mätstickan har lurats. Den har berättat att i denna kruka saknas vatten. Frikostigt har jag försökt tillgodose behovet. Som vattningsansvarig har jag misslyckats. Inga fingrar i jorden har hjälpt. Och eftersom jag inte kunnat tolka tidens tecken har bladfällningen varit den törstandes rop efter mera vatten med näring. När lösningen hela tiden varit mindre av allt!

Idag skördade jag vad jag hällt på. En flera meter hög trädliknande växt tappade orken. Under den torra ytan flöt jorden fritt. Rötterna hade för länge sedan druckit sig otörstiga. Vattnet blev alldeles för mycket. Dryckenskapen tog kål på den.

Under högtidliga former bars växt och kruka ut till gatubrunnen där överflödsvattnet hälldes ut. Därefter lyftes rötter med droppande jord ner i komposten. Farväl. Och ännu en växt fick skatta åt förgängelsen. Tacka vet jag snittblommor som andra odlat. Men de vissnar snart av törst eller övermättnad. De ger upp. Får nog. Tackar för sig. Slut.

Övermättnad, vilken bild för tillståndet i vårt samhälle. På den thailändska restaurangen serveras buffé. Och alla tar för mycket. Ögat är så mycket mer lystet än vad kroppen förmår konsumera. Barnet sitter bakom glasnudlar och plirar.

Var är de friterade räkorna, säger fadern, som tagit något obestämbart i ostronsås. Och desserten slinker ner trots att dess plats stulits av ris och vegetariska vårrullar med sötsur sås. Personalen ler, lagar mat och slänger föda.

Sedan går alla folkhemmets lyckliga människor hem och sitter ensamma framför apparater. Hungrande efter gemenskap utan att veta om det. Och de spelar dataspel några timmar för länge eller ser en deckare till utan att förstå varför. Övermätta vältrar de sig i säng och drömmer om mera, ännu mera. När lösningen är lite mindre och befrielse stavas ännu lite mindre. Mindre intryck, mindre mat, mindre dricka och glass. Mindre oväsen.

Men sedan spelar Sverige mot Finland och då behöver man ju en korv eller två och en macka och en till. Där framför televisionen blir det öl och nötter. Och lite jubel får man väl ändå be om?
Det är verkligen inte för mycket begärt.
Mitt namn är Folke. Folke Heim!