tag:blogger.com,1999:blog-66807617975180992132024-02-19T04:35:07.947-08:00Folkhemmet i stort och småttHär huserar Folke Heim, en folkhemsk figur som lånar diverse upplevelser och intryck av sin upphovsman och alla möjliga vänner och bekanta.Unknownnoreply@blogger.comBlogger48125tag:blogger.com,1999:blog-6680761797518099213.post-89178867995888653932013-09-27T01:16:00.001-07:002013-09-28T21:45:01.253-07:00Blandade intryckStilla flyter ån. Svartån. Inte olik mitt eget liv. På väg. Långsamt och under ordnade former. Mot morgondagen. Hjälmaren. Siktar man mot havet så kommer man till Hjälmaren. Först. Vad som händer sedan vet bara den som gjort färden. Under tiden är internet som mitt liv. En strid ström av intryck. Där jag, den långsamme, sköljs med. Av bara farten.<br />
<br />
Mina cykelturer blir alt vådligare. Ena dagen blir jag överkörd av en berusad gubbe. En verklig gubbgubbe. Sliten. Smått trasig. Andra dagen visar någon fingret åt mig. Sedan krockar en bil och en vespa mitt i en vägkorsning. Det får mig att vilja börja gå. Stiga av fordonet för att promenera genom staden. Med hjälm. Om någon månad kanske en skidåkare vräker sig fram. Skriker <i>UR SPÅR</i>. Mitt på fotgängarnas eget, och som jag trodde, skyddade område. Trottoaren.<br />
<br />
Gubbarna träffas fortfarande för att svettas ur sig den värsta frustrationen. Intryck av omvärlden blandas. Laddade ord far som klingor genom luften. Extra känsligt bland sköra och åldrande kroppar. <i>Spaningsregister. Romer. Biståndministern. iPhone 5. Poliser. Nordea. Skattebetalare. Miljarder. Skåne. Polischef. Kyrkoval. Ove. Bokmässan. Antiziganism. Syrier. Bodil...</i><br />
<br />
Då tystnar alla. <i>Har ni inte läst Bodilaire? Vad heter hon Malmsten?</i> Det har herrarna inte gjort. Men de ska genast gå hem och slå på sina platta plattor, sina iPads. Tanka hem någon ebok. De är sedan några månader totalt uppkopplade. Har minskat sina cykelturer och vistas alltmera i hemmet. Grubblande på bortglömda lösenord.<br />
<i><br /></i>
<i>Nu går vi hem,</i> säger den gamle politikern. <i>Hem, hem</i>, sjunger före detta pastorn då och reser sig för att gå ut i duschen. Man får inte vara svettig vid hemkomsten. Då tvingas man bara duscha. En gång till.<br />
<br />
Förresten, jag höll på att glömma. Min hälsning från folkhemmet, det kära. Mitt namn är fortfarande Folke. Folke Heim. Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6680761797518099213.post-85686757212594888972012-05-12T00:36:00.001-07:002012-05-12T00:36:31.222-07:00Att hålla andan i ett årI nästan ett år har jag hållit andan. Inte bokstavligt, men symboliskt. I väntan på inspiration. Intrycken har vält över mig. Det kunde ha blivit böcker. Om märkliga politiska turer kring partiledarval. Det hade ju hållit för ett antal lustiga kommentarer. Och om de gamla makthavarnas uttåg från det stora partiet. Till privat verksamhet.<br />
<br />
Eller jag kunde, likt en von Anka som djupdök i sitt kassavalv, ha vältrat mig i allt som skrivits om offentlig eller privat vård. Heter det verkligen så? Vem vill bli vårdad offentligt, tänker jag först. Men eftersom jag har fått mycket och god vård av landstinget bockar jag och tackar. Men skandalrena har nu i dessa dagar vänts ut och in!<br />
<br />
Jag kunde ha skrivit om försvaret. Av Gotland där badgästerna är de enda som numera får vakt på stränderna. Eller av Örebro, där några uniformer är dolda bland verkstäder och lunchserveringar. Avskräckande och respektingivande. Men några militära muskler har de inte. Regementet är borta. Man kan hålla sig för skratt. Det har jag gjort.<br />
<br />
För dagen stirrar jag mest storögt. På folkhemmet. Där en hel del folkhemskt förekommer. Mitt namn är Folke. Folke Heim.Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6680761797518099213.post-18901556618316154592011-06-08T22:23:00.001-07:002011-06-09T00:19:43.903-07:00Utrym! Man ber!Dörren formligen vräktes upp och en upprörd kvinna skyndade ut. <em>Förfärligt</em>, skrek hon. <em>Hjälp! Utrym lokalen,</em> ropade hon så högt hon kunde. Snart fylldes dörröppningen av andra som inte kunde komma ut fort nog. <em>Kalla hit Securitas! Finns det inga vakter? Ring polisen!<br /><br /></em>Ju fler som trängt sig ut genom dörröppning desto högre blev kakafonin av uppjagade röster. <em>Får det gå till så här</em>, sa en förtvivlad man. <em>Hemskt! Hur kan detta hända? Får det verkligen gå till så? I en demokrati?!</em> En annan person bara skakade på huvudet och ytterligare en gömde ansiktet i sina händer. Runt omkring de vuxna samlades nu också barn. Många barn i fina kläder. Några hade blommor i händerna.<br /><br />En person som bara råkat gå förbi undrade, <em>vad är det som har hänt? Brinner det?</em> Kvinnan som först trängt sig ut genom dörren hade nu samlat sig så pass att hon kunde svara. <em>Nej, det brinner inte. Det är ännu värre! Det är peson som ber därinne. Högt! Och ljudligt!<br /><br />Ja, men är inte det här en kyrka,</em> undrade en annan person som också bara råkat gå förbi. <em>Det kan väl hända,</em> sa kvinnan. <em>Men nu är det faktiskt skolavslutning och då är det inte en kyrka utan mer som en aula. Skolundervisning liksom och då ska prästen vara tyst! Hon ska inte vara där. Och säger hon något ska hon faktiskt bara tillönska oss det finaste sommarlov man kan önska, med sol och bad och lång ledighet! Det där gjorde hon och redan då var jag lite orolig. Men så! Plötsligt började hon be! Och jag kunde inte andas längre. Bönen liksom sög upp allt tillgängligt syre. Jag kände att vi måste få ut barnen därifrån innan de tog intryck eller blev skadade. Bön, så gräsligt!<br /><br />Lite bön kan väl inte skada</em>, sa en av dem som hört vad hon sagt. <em>Skada</em>, ropade kvinnan uppbragt. <em>Skada, jo jag tackar jag, sa hon. Religionen är skyldig till världskrig och svält och bomber och vidskepelse.</em> Hon hämtade andan. <em>Och till hjärntvätt och politik och girighet och jag vet inte vad. Det ska inga barn utsättas för.<br /><br />Men du, hur vet du att prästen bad?</em> Personen såg uppriktigt nyfiken ut.<br /><em>Det såg man på henne, hon knäppte händerna och såg upp i taket. Och så sa hon något om Gude Gud ge nu alla dess barn nånting vad det nu var, och så hörde jag inget mer. Då hade jag redan börjar springa mot utgången</em>.<br /><br /><em>Men snälla du</em>, sa den förbipasserande och nyfikne, <em>har du inte hört talas om tyst bön? Prästen har väl bett i flera dagar för den här skolavslutningen och hon fortsatte väl att be under barnens sånger och rektorns tal. Så gör dom, vet du inte det?<br /></em><br />Nu såg kvinnan fullständigt förstörd ut.<em> Du menar inte</em>, sa hon... <em>Att hon... att hon har bett hela tiden? Utan att det hördes? Gud förbjude,</em> ropade hon högt och sjönk ner på en bänk. Utmattad. Skakad. Förfärad.<br /><br />Så drömde jag. Mitt namn är Folke. Folke Heim.Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6680761797518099213.post-16208302730958439642011-03-05T04:01:00.000-08:002011-03-05T04:14:25.384-08:00Fråga FredrikSkrivkramp lider de stora ordmakarna av. Ibland. Är det en variant av scenskräck som får orden att darra i kulisserna? De vill helt sonika inte ut på papperets vita vidd. Där de kan ses och tydas av alla.<br /><br />Så har det varit för mig. Ett mödosamt ord frampressat under vånda vägrar att stå kvar på denna blogg. När de väl tvingats dit ut ropar de i ångest att de vill bort. Lydigt och hörsamt raderar jag inlägg efter inlägg, mening på mening, ord för ord. Kvar blir en berättelse om ingenting särskilt och om låsningar. Hur nu det går ihop.<br /><br />Jag har haft skrivkramp i tangentbordet. Under tiden har jag badat bastu och bubblat med gubbarna om läget i riket och kommunen. De häcklar mig för att ingenting längre blir publicerat. Bloggar inte du, säger de och er försmädligt. Inte bloggar jag, blir mitt svar. Inte för tillfället, viskar jag lågt i duschen så ingen kan höra.<br /><br />Läser om maktkamp i det stora partiet. Falangerna driver sitt spel. Man är mer inresserad av att få makt än att driva sin egen linje. Vem kan ge oss makten åter, undrar man istället för att fråga vem som kan samla och entusiasmera. Så verkar det för mig när jag ser vad andra som kan skriva skriver. Men vem vet vad som sägs bakom de lyckta dörrarna. Jag tror att några till och med i lönndom har tänkt: Ska vi fråga Fredrik?Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6680761797518099213.post-46422345392005110422011-01-24T05:53:00.000-08:002011-01-24T06:09:14.536-08:00Om valet kommerOm valet ska göras om - varför dröjer det så? Här pulsar man i snö upp till knäna, rastlös vankande i väntan på ett beslut som aldrig kommer. Hallå! Sover ni som ska skipa rätt? Har ni förläst er på lagtexterna, fastnat i paragraferna eller bara givit upp? Ingen vet. Det är tyst i valmegafonerna.<br /><br />Här i min lilla stad väntar alla. I bastun går vågorna höga av diskussionen om mandat och röstetal. I ångorna stiger förväntan på utslaget. Alla vill ha bakläxa! Vill göra om! Se till att välja en politiskt ledning som kan leda kommunen. Åt något håll. Om det blir val ska de få se vem som kan välja med besked.<br /><br />Och räknenissarna jublar. Vilken utmaning att i förväg kunna berätta hur stora förskjutningar som behövs för att den ena eller andra sidan skall vinna. Nu är det valmatematik och fördelningsstatistik som gäller. Hur många röster behöver den ena sidan vinna eller förlora?<br /><br />Själv har jag använt min röst. För tillfället har den tystnat. Men den kan väckas upp om valet kommer. Måste först kolla om telefonkatalogen informerar. Om valet kommer.Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6680761797518099213.post-49453150840839551452010-11-12T04:23:00.000-08:002010-11-18T09:00:32.504-08:00Röst som räknasRyktet går att det kanske ska bli omval i den lokala metropolen. Det vore ett äventyr för gamla gubbar, Ja, för yngre personer också. Oavsett samma kön eller inte. Ett sådant beslut av någon valprövningmyndighet skulle visa för hela världen att vi kan bättre än man kunde i Florida. Spektaklet där, när Al Gore inte blev president, har avhandlats i många av min vänkrets bastusamtal om stort och smått.<br /><br />Men står det och väger och hänger på en enda röst? Så om några röster inte blivit räknade eller inte infunnit sig i tid är det nog det enda rätta att göra om valet. Min röst la jag bestämt ner i någon låda. Om det var en låda som räknas, ja, vem vet?<br /><br />Den räknades häromdagen när jag vid ett övergångsställe tog mig förbi en gammal bekant. Han cyklade utan hjälm och var fullt upptagen med att tala i telefon. Så jag dunkade till honom på armen och ropade högt och barskt, samtidigt som jag cyklade förbi honom. <em>Här talar man inte i telefon utan hjälm,</em> skrek jag<em>.</em> Och hans protester hade jag snart cyklat ifrån. Just då hade jag ingen tid att stanna och prata. Tala om saken skulle vi kunna göra några dagar senare då vi skulle ses i bastun.<br /><br />Så när det blev onsdag satte jag mig bredvid honom i bastun och sa, du tog väl inte illa upp för den där dunken du fick vid övergångstället? Du borde verkligen använda din cykelhjälm... och inte tala i telefon när du cyklar. Min röst hördes lång väg.<br /><br />Han såg på mig som om jag varit en främling från Yttre Hebriderna. Jag har inte cyklat på flera veckor, sa han och skakade på huvudet åt detta märkliga påstående. Och har därför inte heller talat i telefon under pågående cykling. Jag har ju min cykel inlämnad för däcksbyte och rundsmörjning!Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6680761797518099213.post-8159238463088631612010-06-21T23:15:00.000-07:002010-06-21T23:30:54.220-07:00Väntrum under omdaningVäntrum är som trappor i Harry Potters skola. Ni vet, skolan i trolldom och häxdomskonster: <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Hogwarts">Hogwarts</a> (svinvårtor). Där ändrar sig trapporna hela tiden och de tycks fara på kors och tvärs och gå till skiftande rum och nivåer.<br /><br />Vårdcentralen har genomgått en långvarig skinnömsning. Först försvann de naivt färgranna målningarna med festliga idylliska illustrationer. Sedan blev det kommunalgrått med vinröda ränder. På golvet hade man satt fågelspår så att personalen skuolle hitta fram till sina avdelningar. Eller om det var en upplevelsevandring för barn? Det har aldrig blivit klarlagt.<br /><br />Idag var "mitt" väntrum alldeles omgjort. Igen! Nu hade man byggt en korridor och inhägnat själva sitt platserna. Det var som att bli förflyttad till mitt eget 50-tal då kindergarten (en tidig förskola) älskade att fålla in barn i olika små bås. Möjligheten att känna sig lite anonym var borta - alla ser alla framifrån. Och man kurar liksom ihop sig med de andra, nära. Det enda som fattades var ett stort sammanträdesbord i mitten.<br /><br />Kanske hade man fått en inredningsarkitekt billigt. En som fixar kommunala moduler och enheter för smärre överläggningar? Där kan ju personalen ha sina möten när dörrarna stängts, såvida de inte bär med sig en massa papper som kräver bord att vila på...<br /><br />En melodi, en sång, några ord for upp i medvetandet. Visst var det något kyrkligt över det hela? Vi sätter oss i ringen och tar varann i hand... Som tur är kan man hitta läspinnar med DN:s kultursidor uppträdda, bakom vilka man kan gömma sig. På vårdcentralen vill jag bara försvinna och anvundsjukan mot Harry Potter är stor. Ett kungarike för en osynlighetsmantel.<br /><br />Mitt namn är Folke. Folke Heim.Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6680761797518099213.post-20875305072178537442010-06-17T22:19:00.000-07:002010-06-20T22:24:31.530-07:00Militärstrateger som fotbollskommentatorer i TV?Först på äldre dar har klarsynen kommit. Fotboll är ett begränsningarnas spel. Allt handlar om att vinna eller förlora. Att det fortfarande kan locka i en modern tid är svårbegripligt. Ett arv från Kierkegaard? Antingen eller?<br /><br />Under Världsmästerskapet i fotboll, televiserat från ett avlägset Sydafrika, blir detta enda, vinst eller förlust, alldeles för gammeldags förenklat. Nog borde den bistraste tränaren belönas med en fjärdedels poäng, <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Lars_Lagerb%C3%A4ck">Lagerbäck</a> och Svennis är inte de enda stenstoderna. Den häftigaste frisyren kunde rendera en tiondels poäng.<br /><br />Akrobatiska nummer är ganska vanligt förekommande, vilket man kunde ha skridskodomare eller simhoppskunniga på plats för att bedöma. Och kända filmregissörer kunde förgylla dramatiken genom att bästa filmning uppmärksammades med en filmklappa. Goda exempel på skådespelartalang demonstreras ofta, tänk på de märkligt många som får svåra huvudsmärtor när någon nuddar deras tåspetsar. Eller som får dobbar på smalbenet så hårt att det är i bröstet smärtan till sist hamnar. Även konsten att rulla flest varv efter en enkel vurpa är en ständig källa till glädje. Men det är irriterande med alla dessa spelare som när de väl landat på backen gärna ligger kvar i långeliga tider i ett avslappnat sidostupa viloläge eller liknande. Meditativ vila kunde någon zenmunk ge synpunkter på och belöna med erbjudande om en verklig retreat.<br /><br />Matchens fint kunde vara en annan gren som man fick rösta om. Och plaketter delas ut. Under VM verkar inte ens matchens lirare göra sig besvär. Största domartabben utses normalt av varje lands presskår.<br /><br />Också publiken kunde bedömas i <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Vuvuzela">helvetestutans</a> spår. Så kunde flest Vuvuzeladecibel leda till poängavdrag. Lite andakt borde gott få plats, åtminstone i de fall när matchen innebär en skolavslutning för något av lagen. Sådant som sång och hejaramsor får inte försvinna, dessa härliga gamla friska traditioner. Och misstanken är att under brölet från vuvuzelorna sitter små sällskap och nynnar på sina hemmasnickrade kampsånger.<br /><br />Trevliga inslag i tv-sändningarna är dessa teoretiska fotbollskommentatorer, strategiker som med militärsk precision undervisar i spelartruppsförflyttning och överflyglande rörelser längs flanken. Kunde man inte någon gång låta en verklig militärstrateg ge sin syn? Då skulle vi kanske få veta vilka anfall som är släkt med dem som t ex gav utslag vi <a href="http://www.algonet.se/~hogman/slb_slag_1.htm#Slaget">slaget i Lund</a>. Om striden i Lund kan man bl a läsa:<em> samtidigt som det svenska rytteriet i högerflygeln vid 10-tiden jagade iväg efter den danska vänsterflygeln drabbade de båda arméernas centrar samman. Chef för den svenska centern var generalmajor Martin Schultz.</em> Så lite fotboll ska de väl kunna kommentera.<br /><br />Mitt namn är Folke. Folke Heim!Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6680761797518099213.post-82108144311958356622010-05-19T07:13:00.000-07:002010-05-19T07:28:46.080-07:00Platt lunch med ett leendeAtt laga lunch är det tråkigaste som finns. Så det avstår jag ifrån. Cyklar en vända på stan istället och landar på en asiatisk restaurang. Ruschen pågår och borden är inte avdukade. Men när jag och några kompisar ställer oss vid det belamrade bordet kommer flera uppassare (?) direkt dit och lassar effektivt bort överdimensionerade djupa porslinstallrikar.<br /><br />Här noterar jag att vanligtvis serveras numera platt mat i djupa tallrikar. Som om matens underlägg påtagligt kunde förhöja smaken. Nåväl, bordet rensas från grejer och kyparna (?) ler vänligt. Kvar finns matrester, vattenskvättar och smulor. De som dukat av ser vänligt på oss som tåligt väntar på bord. Som om deras leenden kunde kompensera att de inte torkar av.<br /><br />Vem orkar klaga och tjata för att man ska få det man betalt för, en ren och fin matplats och god föda? Vi bestämmer oss för att bli mer resoluta. Vi straffar oss själva.<br /><br />Vi gör något tråkigt. I morgon lagas därför luncherna hemma.Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6680761797518099213.post-69675030299557230302010-05-17T11:08:00.000-07:002010-05-17T11:34:30.976-07:00Min kompis ZlatanZlatan och Zlatan. Hur mycket jag än beundrar honom tänker jag att om folk var lika intresserade av sina syskonbarns eller kusiners väl och ve som av en fotbollsutvandrare vore det väl. Intresset för Zlatan och kungligheter får allt som oftast ersätta ett förlorat intresse för släkt och vänner. Förresten, vem behöver släkt när man har Zlatan? Vem behöver vänner när man har Daniel och Viktoria? Eller Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt eller <a href="http://www.hakanhellstrom.com/">Håkan Hellström</a>?<br /><br />Det är som vänskap <a href="http://www.marriagebyproxy.com/">by proxy</a>! Man kunde en gång i världen gifta sig med en person men ha en stand in vid sin sida. Nämen hej, Zlatan är du här idag,by proxy?!<br /><br />På andra sidan TV-rutan befinner sig de som fyller mitt liv med innehåll. Tror jag. Och finner att jag är lurad. De kommer inte ilande när jag bryter ett ben. De ringer inte och frågar hur det går när jag är deprimerad (särskilt efter hemmalagets någon svår förlust). De hjälper inte till när man ska flytta. Nej, de befinner sig på obegripligt långt avstånd och skall jag någonsin få syn på dem får jag väl bli papparazzi. Se där genom kikarsiktet som kan upptäcka folk på en kilometers avstånd, där borta, 1000 meter här ifrån går min kompis Zlatan...<br /><br />Dags att harkla sig högljutt och demonstrativt. Jaha, du är kompis med Zlatan. Ringde han dig när du fyllde år, eller?<br /><br /><a href="http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/internationell/spanien/zlatan/article7135553.ab">Aftonbladet</a> och <a href="http://www.zlatan-online.nl/New/buitenlandszwe.htm">Expressen </a>älskar Zlatan eftersom de kan antyda att han är slut och måste byta klubb. Så skapar man nyheter och kan trycka 10 extra meningslösa sidor. Stannar stackars Zlatan i Barcelona blir det en nyhet. Byter han klubb blir det en nyhet. Jag vet hur det fungerar. Man ringer t ex en politiker och undrar vad de säger om någon annans utspel. Vet du att partiledaren si och så sagt det och det. Har du inte hört det? Ett sådant bete nappar de alltid på och börjar dilla om egna ställninsgtaganden. Är de välinformerade kan de redan från början dementera det som sägs - vilket också det blir en nyhet. Bra va? Eller dåligt!Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6680761797518099213.post-24973552239909640532010-04-28T22:27:00.001-07:002010-04-28T23:13:42.750-07:00Förnyare vill ändra fotbollens reglerOj, oj, oj vad tiden går. Nyss var det en annan månad. Nu har snön smält och fotbollen dunkas runt på planer allt längre norr ut. Men fortfarande spelar man väl fotboll på skidor i Norrbotten?<br />Vet inte om jag drömt, men nog tycker jag mig ha hört att en massa personer är ilskna på den tråkiga fotboll som spelas och att man därför vill göra om reglerna. Förbjud pssaningsspel inom det egna laget, har någon tänkt ut. Man blir tvungen att lämna bollen till en motspelare som i sin tur måste passa tillbaka den till sina motståndare.<br /><br />Någon annan lokalfilosof har tänkt ut att man behöver roligare kläder. Samtidigt har en annan innovatör hävdat att det inte är några fel på vanliga kläder. Så nästa gång AIK möter ÖSK blir det i gåbortskostym med finskor! Och ÖSK ställer upp med jeans och seglarskor. Då får man nog se på fotboll. Det ska äntligen bli drag under galoscherna och Västanforsens brus i vändkorsen!<br /><br />Vid varje gult kort utdöms en starff för det andra laget, är en annan tanke. Jag tänker på hur antalet mål skulle stiga i höjden. Och många sägs ju gå på fotboll för att se mål - inte betrakta det tråkiga forslandet av boll fram och tillbaka på planen. Och vill man ha mer ruff på planen är det bara för domarna att blåsa för passivt spel om man inte tillräckligt aggressivt angriper motståndarna! Här framstår ju en och annan läktarsektion som föregångare. De besannar uttrycken att fotboll inte är någon söndagsskola utan mer som en krogkö en berusande natt.<br /><br />Fotboll är inte ett spel för vår tid, så skriver flera av fotbollens förtroendevalda. De vill värna fotbollen genom att avskaffa den som vi lärt känna den. Senast läste jag om någon som satt i en lokal klubbstyrelse och kommit på en genial idé: varje lag borde utforma sitt eget spel och strunta i fotbollsförbundets ålderdomliga modeller. Skälet är att man då kan forma spelet så att det passar lokala förutsättningar. I Norrland får man kasta snöboll. På Gotland kan man ta paus för att sola. Och i Skåne blir det avbrott för pölser och en Hof.<br /><br />Matchprogrammen måste också utvecklas så att man i detalj kan fölkja vad som sker på planen. Där förklaras inkast, tackling, domarsignaler, straffområde och tydliga instruktioner måste ges om när publiken kan resa sig och när de bör sitta, t ex genom att sätta en stjänra i kanten vid lämpliga tillfällen. Även hejaramsor och sånger bör stå utskrivna så att man kan sjunga med. Melodierna är ju obekanta för många ovana besökare, svåra att hänga med i och att hålla med om. För att inte nämna att ramsor och visor inte får vara för många. Då kan man känna sig bortstött och avvisad som ny besökare.<br /><br />På senare tid har en och annan röst höjts för att det inte bör vara för många spelare på planen utan att "vanligt folk" måste få pröva på. Så vid varje match lämnas en plats i kedjan och en i backlinjen till ideella medarbetare, volontärer eller frivilliga. Då blir delaktigheten så mycket större och spelet mera dramatiskt. Då kommer "vanligt folk" att vilja börja gå på fotboll, på årsmöten och dylika arrangemang, förhoppningsvis och kanske. Spelarfacket har mjukt och följsamt ändå ställt en fråga om hur det kan komma sig att de inte räknas som "vanligt folk". Devisen skulle visst bli: Fram för ett folkligare och mera samhällstillvänt spel!Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6680761797518099213.post-26467402975700544932010-03-25T14:33:00.000-07:002010-03-25T14:43:42.063-07:00Rök, damm och osBageriet har färska bröd. Doftande nybakade limpor. Surbrödslimpor. Fruktbröd och tyskbröd efter bästa utländska recept. Bagaren är en morgontidig gosse. Alla sover lugnt när han knådar sin deg i rostfria bunkar. Knakcar man på, kan man köpa nybakat färskt bröd. Direkt från ugnen, varmt och hårdskaligt. Man knäcker kanten med en tandad brödkniv och aromen väller ut. Köket får blommor. I taket spirar gröna rankor. Öronen krullar sig. Och en stark ost fullbordar den himmelska frukosten.<br /><br />Dit smyger alla som förätit sig på APK-limpa. Eller som använt formbröd och rostbröd i sådan utsträckning att brödrosten skurit. Brödsmulorna i botten på apparaten har fått den att kärva.<br /><br />Men ibland smyger dessa nya brödexperter förbi ett konditori och smygäter en räkmacka gjord på vetekaka, lättmajonäs och burkräkor. De ler och känner sig exotiska.<br /><br />Själv knaprar jag knäckebröd. Inte dussinbröd från massproducenterna utan enstaka handkavlade brända kakor som har hängt i någons tak och blivit patinerat. Rök, damm och os är bästa krydda, tro mig!<br /><br />Mitt namn är Folke, Folke Heim!Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6680761797518099213.post-60303822803092326982010-03-07T22:30:00.000-08:002010-03-09T08:15:12.556-08:00Orden som försvann spårlöst<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgeW0O-83weTtdEbEXmujwfBXShlAAebZz7FJUeHNYaK-abbnfuwMQcgzFZ_PvxWU3V80irR6k1hLeEvFubsVqzE4EXefPaj58ZooNSCQLI3q3GNAWEz68iGpZDqPZuR_zm9DAKmuldVVY/s1600-h/img125.jpg"><img style="MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 275px; FLOAT: left; HEIGHT: 400px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5446159592595470962" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgeW0O-83weTtdEbEXmujwfBXShlAAebZz7FJUeHNYaK-abbnfuwMQcgzFZ_PvxWU3V80irR6k1hLeEvFubsVqzE4EXefPaj58ZooNSCQLI3q3GNAWEz68iGpZDqPZuR_zm9DAKmuldVVY/s400/img125.jpg" /></a><br /><div>I bastun kan gubbar prata fritt med varandra. Prata fritt? De använder fler ord, säger sådant de annars håller inne med. De pratar. Annars är många män ordkarga, tysta. De tiger till frukost, hummar vid lunch och muttrar om aftonen. Men ordna ett möte och gör upp en talarlista så flockas männen. Och de säger sådant som annars borde förbli osagt. Med många ord. Med engagemang och ilska över trivialiteter och strunt. Förutom när det handlar om viktiga saker, förstås.<br /><br />Min erfarenhet är att det i varje möte finns en dansfråga. En fråga där alla tranor måste upp och kråma sig. Dansen sker i fasta turer men med en och annan fri utmanare. Och piruetterna är långa och intrikata. Ofta är det en fråga om struntsummor eller minimala detaljer som får deltagare att fjädra sig och rituellt kämpa. Miljonbesluten har sällan den inneboende potentialen.<br /><br />Vore man spanare på trender i tiden kunde man konstatera att talträngdheten bland män kommer att minska. Och då avser jag inte gutturala läten, sådan lär fortsätta att ha status bland yngre män. Öhh, arghhh, uhum. Det är några få år under livets hektiska år då de får ur sig annat. I äldre åldrar återgår de till harklingar, fnysningar och hummanden.<br /><br />Män får ingen näring längre. Orden ransoneras. Tidningsminnen, från bara några decennier tillbaka, handlar om redaktioner, journalister och tidningar med tilltro till ord och text. Denna morgon i det lokala bladet framstod bristen på ord i sin totalt avklädda nakenhet. Bild på bild hopas på sidorna och nysvärtade rubriker ropar efter läsare. Men artiklarna - vart tog de vägen? Lagom är ingressen läst - så tar artikeln slut. De nyheter redaktionen vill förmedla, önskar sprida och berätta om, behövde tydligen ingen text. Här lille vän har Du din underhållning till frukost. Var nu en snäll liten gubbe, titta på bilder och ät upp din gröt.<br /><br />Tabloidformatet minskade drastiskt utrymmet för ord och samtidigt gavs "läsarna" allt fler fotografier att beskåda. Ingfen bakgrund, inget sammanhang, rakt in i en händelse utan tolkning eller förklaring. Helt i linje med modern pedagogik får man där vid sitt frukostbord, mellan leverpastejsmörgås och japansk fil, möjlighet att själv göra sina nyheter. Titta på bilden och känn efter. De känslor du fylls av, det du känner, är den sanna nyheten. Skapa nyheten själv och gör den till bara Din!<br /><br />Under tiden, i inte alls avlägsna länder, finns fortfarande tidningar med ord och journalistik! Många ord. Sida upp och sida ner. Det är klart att medborgarna i sådana länder har fler ord, vet mer. Om varje svensk dagstidning börjar få slut på orden ligger vi under. Är det därför vi lånar så många ord från engelska och amerikanska? Jag lovar, vi har ett förskräckligt underskott i bytesbalansen. Vi har lämnat ifrån oss smorgasbord och ombudsman och importerat encyklopediska massor av ord och uttryck. </div><div> </div><div></div><div>Vi vet allt mindre och förstår därefter. Tetxen är på väg att fullständigt förlora bakgrund, sammanhang och mening. Däremot, blad som <a href="http://www.berlingske.dk/">Berlingske Tidende</a>, <a href="http://www.kristeligt-dagblad.dk/">Kristeligt Dagblad</a>, <a href="http://www.timesonline.co.uk/tol/news/">The Times</a>, <a href="http://www.welt.de/">Die Welt </a>och <a href="http://www.faz.net/s/homepage.html">Frankfurter Allgemeine</a>... Ja, här slutar uppräkningen eftersom bloggen inte skulle räcka till för att räkna upp de tidningar som bygger på ord. Inte för att jag läser dem alla, men man har ju varit på bibliotek för att titta på bilderna. Alltid, alltid är det roligt att få intryck från främmande länder.<br /><br />Flera gånger har liksom av en slump dessa tidningar hamnat bredvid <a href="http://www2.unt.se/">Uppsala Nya</a>, <a href="http://na.se/">Nerikes Allehanda</a>, <a href="http://smp.se/">Smålandsposten</a>, <a href="http://ekuriren.se/">Eskilstunakuriren,</a> <a href="http://www.helagotland.se/nyheter/default.aspx">Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda</a>. Uppenbarligen har tidningar på främmande språk alla skaffat sig ett ordförråd, outsinligt och rikt. Men de har väl svårt för sig. För dem krävs en massa ord för att förklara sådant vi fattar direkt…<br /><br />Och inte behöver vi orda så mycket om det heller. Inte förrän bastun värms upp för oss bildade tankestinna badare. Och vi sätter igång att tala med varandra på nordiska språk: Uhumm, arghh, öhh! </div><div> </div><div></div><div>Mitt namn är Folke. Folke Heim!</div>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6680761797518099213.post-26353075676022075142010-02-13T03:19:00.000-08:002010-02-13T03:47:41.908-08:00Låt partierna ta över Svenska TuristföreningenIdrott är en fantastisk uppfinning. Man kan gilla den utan att utöva den. Förnöjsamt och lugnt lutar man sig tillbaka och ser på. I teorin, i alla fall. Det är ju lätt att, om anden faller på, hänryckas. Idrotten ska vara tacksam för att supportersidan spelar en så viktig roll för rörelsen. Det är ju där folkmassorna finns. På supportersidan. Och utan publik blir det inte mycket till idrott.<br /><br />Just i detta nu kommer den strålande idén. De politiska partierna i Sverige vill ju inte låta Svenska kyrkan vara utan en kontrollerande överock. När kraven kommer att politikerna ska dra sig tillbaka kunde de ju generöst överlämna, överantvarda, Svenska kyrkan till idrottsrörelsen! Genialt, maestro!<br /><br />Idrottsrörelsen är ju religiöst neutral, precis som partierna. Den har ett välutbyggt demokratiskt styrelseskick som ju kan formas så att själva idrottarna inte tar makten i sina förbund, så där som partierna vill ha det i Svenska kyrkan.<br /><br />Genom att lämna kyrkan till idrottsrörelsen kunde de etablerade partierna frigöra kraft för att kontrollera andra tveksamma sammanhang. Med tanke på all oro man ägnat åt Islam kunde kanske landets muslimer få del av den demokratiska välsignelse partierna utgjutit över den forna statskyrkan. Man kunde ockå tänka att intresset vändes mot katolska kyrkan, för att så att säga fullfölja refomationen och ta makten från Vatikanen. Men det kanske vore naturligast att man helt släppte livåskådningsbranschen och såg till att det blev ordning i Svenska Turistföreningen. Så mycket turister och turistevenemang som äger rum skulle man få fullt upp att rådda i röran. Tänk bara på alla strandnära byggen på Gotland som i ett slag skulle kunna organiseras.<br /><br />Ett riksomfattande val vart fjärde år till turistföreningar och turistråd skulle helt förnya Sverige som turistland. Folk skulle vallfärda hit (om uttrycket inte blir alltför anstötligt i detta livåskådningsmässigt neutrala turistiska sammanhang).<br /><br />Söndagarna kunde bli veckans turistdag då alla uppmanas att besöka turistanläggningar och göra ufärder. Turistfullmäktige skulle se till att att turisterna inte tog över och att intäkterna verkligen användes för att vårda våra gamla och vackra turistanläggningar. Men, tänka sig, det är ju nästan som med kyrkan!Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6680761797518099213.post-86023179093800261862010-01-22T05:28:00.000-08:002010-01-22T05:56:40.740-08:00Slå honom på näsanFotboll är en sport för vänliga själar. Där pucklar man sällan på varandra. Lite språkvård kunde dock ingå i varje klubbs träningspass. Idag talar vi med domaren med belevat språk. Kraftuttryck som kan lämpa sig: <em>Fy sjutton! Järnspikar! Vad ända in i vassen</em>! <em>Va Fabian! Tusen djäknar!</em><br /><br />Enbart fromma bör använda <em>Herre Min Je</em>. Vill man ge råd kan man till exempel säga: <em>Ursäkta min herre. Men era glasögon måste ha blivit kvar därhemma. Vill ni ha hjälp över gatan när ni hämtar dem?</em><br /><br />Och vid partiskt pipblåsande kan man med fördel uttrycka sig: <em>Käre vän. Jag vet att mina vador är eleganta, men även stockholmsben tål att skärskådas</em>. Eller: <em>Ursäkta mig, jag sparkade faktiskt på bollen, men deras back envisas osportligt nog med att flytta den hela tiden.</em> Eller: <em>Er tröja passar utomordenligt bra idag, vill jag understrycka. Det långrandiga/svärtan slår liksom igenom även i pipan</em>. Eller: <em>Idag var det bra drag i pipan. Men låt mig så här i all vänskaplighet få påpeka att det är oartigt att enbart vissla efter mig och mina kamrater.</em><br /><br />I ishockey går det mera intensivt till. Nyligen fick en spelare <a href="http://na.se/sporten/ishockey/1.712994-har-slar-han-av-axelssons-nasben">näsbenet knäckt </a>i ett slagsmål utan handskar. Boxarna får passa sig. Vadderade högt och lågt. Vill man se en verklig match får man gå på hockey. Här har vi kvarlevorna efter de gamla cirkusspelen i Rom. Man slänger ännu inte ner kristna på isen 0ch låter gladiatorerna ge sig på dem med käppar och slag. Än så länge övar man på varandra.<br /><br />Hade detta skett på en krog hade utskänkningstillståndet varit i fara. Eller på en buss - så hade spolingarna blivit avslängda och polishämtade. Varför inte införa vattenkanon - så kyler man av spelarna och spolar isen på samma gång? Och käraste Sportspegeln. Eftersom vi är mer intresserade av slagsmålen kan man väl hoppa över de ständiga målrepriserna och visa slagsmålen och våldet. Så är det ju i all annan underhållning. Vill man öka effekten kan man alltid lägga på förinspelade skratt och extra jubel...<br /><br />Mitt namn är Folke. Folke Heim!Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6680761797518099213.post-59428582396591736602010-01-22T04:57:00.000-08:002010-01-22T05:28:25.530-08:00Här röjer viI år har snöröjarna fått anstränga sig. Snön har fallit gång på gång. Lagom som det är bortskrapat kommer det mer. Själv tar jag mig fram med hjälp av cykel. Ja inte far jag fram som vanligt. Det visar sig vara ett bra stöd att leda cykeln. Där hindren gör det svårt för mig lyckas cykeln ändå bana väg.<br /><br />Men det är besvärligt. I förra veckan såg jag små lämmeltåg på väg åt olika håll. I spetsen en framskjuten rollator och i kölvattnet horder av vanliga fotgängare. Vid sådana sällsynta tillfällen vet man att snöröjningen inte hunnit fram - och att folk förmår använda tillgängliga hjälpmedel. Men även de som troppar efter i tåget riskerar att halka. Många har vält över ända som följd av kyla och ymnigt snöande. Snöfall så att säga.<br /><br />Nu och då varnar man för snöras och istappar. Där går de flesta oförtrutet vidare. Några få utsätter sig för extra halkrisk genom att försöka få syn på det som kan falla ner. Varningsplank och andra hinder tvingar ut fotgängarna till mitten av trottoaren. Just dit till de platser där raset kommer att slå till om det kommer. Finurligt! Alla som har cykel kan utan ilskna miner gå ute i körbanan. Det är också finurligt.<br /><br />Och den stackars mamma som fick sin cykel fullständigt sönderhamrad av flera ras måste själv ha rasat av ilska. Hur man kan veta att det var en småbarnsmamma? Damcykel! Med barnsadel. Isbitar och små laviner kom nerfarande från 10-15 meters höjd och bombarderade fordonet.<br /><br />Som tur var fanns inte mamman där. De som röjde taket hade ju medhjälpare nere på gatan - det var förmodligen därför de träffade så precis flera gånger när de såg till att snö och is kom nedstörtande.<br /><br />Nu väntar jag på snösmältningen. Då kommer reparationsbrigaderna. Det som gömts i snö slår ut i vår. Stolpar som vräkta över ända ska tillbaka. Och cykelställen ska riktas och rätas. För att inte tala om alla gräsmattor som nu måste återställas. Man skulle naturligtvis ha konstgräs i våra parker. På fotbollsarenorna har det visat sig fungera riktigt bra.<br /><br />Snörika vintrar ger underhållning under vår och försommar. Och det är då man kommer att bråka om varför den sittande politiska konstellationen inte kan hålla budget. Och de har snön att falla tillbaka på. I vår kommun röjer vi! Kosta vad det vill.<br /><br />Mitt namn är Folke. Folke Heim!Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6680761797518099213.post-11725514420144418812010-01-10T05:08:00.000-08:002010-01-10T05:46:57.017-08:00NäsvistNäsdroppar måste vara både det förra och det nya årets storsäljare. Så mycket snifflande och snufflande som pågår. Och teorierna om vad som är på gång är hisnande. Det sitter fast, påstår man fastän alla kan se att den ränna naturen placerat under näsan och ovanför läppen är i fullt bruk. Denna naturliga förbindelse kom kanske till för inget skulle förfaras när rinnsnuvan satte in? <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Philtrum">Philtrum</a> heter den visst. Platsen, eller rummet, man torkar med filten, eller näsduken...<br /><br />Andra säger att förkylningen är på väg att gå över, trots att man hör att den dundersnuvan inte ger sig så lätt. Somliga föreställer sig att de har bihåleinflammation när det är näsan som är uppsvullen och signalröd.<br /><br />Varuvariationerna är nu så många att man måste ha rådgivning vid varje Apoteksbesök. Näsdroppar, har ni det, frågar man oskyldigt och ser sedan dropparna upprade som på en enorm bardisk. Vilket vore en möjlig produktlansering och íngen dum idé. Jag ska be att få en fyra <a href="http://www.nezeril.se/">Nezeril</a>. Jag vill ha en tvåa <a href="http://www.novartis.se/varalakemedel/receptfritt/otrivin.shtml">Otrivin</a>. Hm, jag har en vit vecka så det får nog bli en dubbel <a href="http://www.miwana.se/renassans_nasspray.asp">Renässans</a> med extra salt, eller har ni lagrad <a href="http://www.nasaline.se/index.php/vad-aer-nasaline">Nasaline</a>?<br /><br />Matolje- och vinägersortimentet har utecklats exponentiellt, så har även näsprodukterna följt efter, sök bara efter <a href="http://www.google.se/search?sourceid=navclient&hl=sv&ie=UTF-8&rlz=1T4ACPW_svSE308SE308&q=n%c3%a4solja">näsolja</a> och du riskerar att drunkna. Sesamolja kan nu näsvist inhaleras. Därtill kan de fås med mentolsmak om så skulle föredras. Och då finns det alltid några som provar sin egen väg. De experimenterar vid köksbordet och drar i sig en matsked raposolja eller solrosolja. På gatan vänder sig folk om och undrar varför det luktar matfett om dem man möter. Tankarna ilar snabbt: har de varit på lokal och ätit för många munkar eller stoppat i sig för många portioner <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Pommes_frites">pommes frites</a>, <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/French_fries">french fries </a>som det heter på svenska? De oljiga medmänniskorna har i ett slag blivit så många fler. När de nyser får man flottfläckar på tapeter och mattor. Nyss nös jag och datorns skärm är sprinklad med yellow polka dots.<br /><br />Nu har min olja tagit slut och jag sitter här med lite smält margarin och undrar, går det lika bra?<br />Eller blir man som en överstekt raggmunk?Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6680761797518099213.post-21620120192378580262010-01-08T00:01:00.000-08:002010-01-08T00:20:03.967-08:00KroppsvärmeKlimatsmart är den som ligger kvar i sängvärmen och inte utsätter sig för kalla golv och kylslagna rum. Man ska kunna värma mycket med kroppsvärme. Den mänskliga utstrålningen lär rent av kunna hålla hela hus behagligt ljumma. Men det behövs beslutsamhet och övertygelse.<br /><br />Elementen vreds av igår, ingen vattenburen värme mer här inte. Och denna morgon blev kylslagen. Att köra fötterna i tofflorna var som att parkera dem i en snödriva. Morgonrocken var stel och fick brytas upp för att kroppshyddan skulle få plats. I köket syntes andedräkten även efter gröt- och kaffekokning. Och det var en pärs att sätta sig. Nog såg det misstänkt ut, ganska likt rimfrost, det som klädde pinnstolen. Morgontidningens sköra sidor bröts av. Och jag utbrast: detta kalla kan man kalla kallt.<br /><br />Så nu bränner jag levande ljus i varje rum, väl vetande att man inte ska lämna dem ensamma. De kan hitta på vad som helst. Det vore ju ett nederlag att vrida på elementen så snart. Istället har jag satt på varje värmealstrande apparat. I vardagsrummet spelar cd:n och televisione visar såparepriser. Radion i sovrummet spelar och datorn hummar. I köket står ungslucken öppen och grillen är igång och brödrosten glöder tom. Varmvattnet spolar ur dusch och kran. Så nu börjar det bli behagligt. Tänk vad man förmår med lite kroppsvärme!Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6680761797518099213.post-80800994695278169212010-01-05T23:43:00.000-08:002010-03-09T04:35:20.001-08:00SvamplocklarelitenJag drömde. Inte så ovanligt. Jag drömde att Svenska svampplockarförbundet hade tappat upplaga på sin utmärkta tidning Hatten. Nu måste man göra något radikalt. Även om varje svampplockarförening enligt stadgarna måste hålla sig med minst fem exemplar (minimiantalet ledamöter i den lokala styrelsen). Det hände att man fick plocka in några väldigt specialiserade mykologer för att alls få till en styrelse. De som koncentrerade sig på tryffel eller skogstjärnor. Men vanligare var att välja in sådana som inte ens använde svampbok. Som därtill inte regelbundet böjde knä i skogen... för att plocka något från marknivå. Deras meriter var av ett annat slag. De gillade blommor. Sådan var läsekresten.<br /><br />Riksförbundet letade med ljus och lykta. Så som man plägar göra på nattliga svampexkursioner. De hittade en spännande kandidat. Han visste hur en redaktion ser ut. Skriva kunde han. Och lägga ner tidningar gick också bra. Han hade nyligen helt djärvt låtit Moss- och lav-förbundets tidning <em>Hur moss</em> bli mailad till de särskilt intresserade.<br /><br />Kruxet var att han egntligen inte gillade svamp. Men han hette Karl-Johan Mycel, vilket var ett starkt skäl för styrelsen att välja honom. Han hade också i en krönika lekt med svampinfluerade fiktiva boktitlar som tex <em>Att sätta spor</em>, <em>Man kan ta rellsbuss</em> o dyl. Han hade vid anställningsintervjun fått deklarera sitt innehav av de senaste svampböckerna. Och han hade en gång varit orienterare. Även om kontrollerna hunnits dra in innan han nådde målfållan besatt han bevisligen en viss orientering i svampskogen. Vad mer kunde man önska i ett samfund av närsynta skogsmullar som rituellt navigerar i skogen och följer handboken! En fritänkare som inte stannade i andakt vid var koloni av kremla eller skivling.<br /><br />Nu skulle han vara talesperson för Sveriges svampplockarelit. Stenmurkleorden fick fnatt. Svarta trumpetsvampssällskapet gick i spinn. Men bruna hattmurklesällskapet teg tåligt.<br /><br />Då vaknade jag.<br /><br />Mitt namn är Folke. Folke Heim.Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6680761797518099213.post-62113285011075697032009-12-24T04:52:00.000-08:002009-12-27T09:59:33.912-08:00Tacka vet jag en grå julBarndomens jular kunde vara ganska svart-vita och dessemellan gråtonade. En och annan färgklick lyste upp vardagens gråa lunk. Och förgyllde en kort tid kammaren där granen stod uppställd.<br /><br />Sedan dess har färgen trätt in i människors vardag och firande. Och idag har vi mer färg än vi behöver. Vi har tappat respekten för färgkartan. Vi har blivit beroende av färg. Det märks på flera olika sätt. Vem gläds till exempel idag över färgtv? Vi borde jubla över att få en liten strimma färg. Men istället, ja, istället blir det ilska om någon gammal film sänds i svart-vitt. Har något gått sönder, undrar barnen. Stäng av, ekar det i hemmen. Stäng av!<br /><br />Grått har blivit trist. Och svart-vitt är en övertydlighetens överdrivna förenkling. Därför blir vi också så oerhört upprörda över en november som den vi fick i år. Allt var grått eftersom solen glömt bort att stiga upp. Molnen var mörka och dova. Så folk blev illamående och sjuka av bristen på färg. Därför äter man under den mörka årstiden dessmer av färggrann mat såsom pizza med rösa lysande fält. Eller hamburgare draperade i grällgula pappkartonger.<br /><br />Tillbaka till det grå - så att julen får lysa lite mer! God Jul på Er önskar Folke. Folke Heim!<br /><br />Och kortet nedan, som avslöjar hur det då såg ut fordom dags, afsändes 24/12 1903 i Stockholm. Den vakne iakttagaren märker då att inbjudan på kortet gäller juldagen den 25 december. Kortet är dessutom stämplat för att levereras med 1 turen den 25/12 Och någon har i alla fall varit i tjänst på juldagen och både stämplat och distribuerat. En utbärning den moderna tiden inte klarar av!<br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjqChjD72x5ByZ5wTPVDXoJX2SwGxN17fsX-BzMGHNlkZVQPNajwWiKoHKdC7Sx4ve2zy6QwH5S1rm_-XmiPGYVIRT_4NzDsK3tqlu4lFlELwrOEWi1zhA-paV5PV4dx_SkKUVZkSlUaoY/s1600-h/img160.jpg"><img style="MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 260px; FLOAT: left; HEIGHT: 400px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5418785100146690610" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjqChjD72x5ByZ5wTPVDXoJX2SwGxN17fsX-BzMGHNlkZVQPNajwWiKoHKdC7Sx4ve2zy6QwH5S1rm_-XmiPGYVIRT_4NzDsK3tqlu4lFlELwrOEWi1zhA-paV5PV4dx_SkKUVZkSlUaoY/s400/img160.jpg" /></a>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6680761797518099213.post-42274288319357006172009-12-11T06:17:00.000-08:002009-12-11T06:58:46.418-08:00Psalmer i armar och benSjunger du någonsin en psalm, undrade min kyrklige vän härförleden. Och till min förvåning sa jag genast ja. Ibland vet kroppen bättre än knoppen, vanvördigt uttryckt. Och vilka psalmer kan jag ropade huvudet omedelbart till armar och ben.<br /><br />Den där frisksportarpsalmen håller än, sa benen och struttade iväg till rytmen av <em>O hur härligt att få vandra</em>. Och armarna var inte sämre utan började veva <em>Se, jag vill bära ditt budskap</em>. Stopp, stanna beordrade hjärnan omdelebart. Folk kan tro att jag blivit hänryckt på blanka förmiddagen. Detta var ofattbart intressant. Kunde psalmerna verkligen sitta i extremiteterna? Några hade väl hemvist i huvudet? Absolut och precis, tänkte jag och kom genast på <em>Jag lyfter ögat mot himmelen</em> och <em>Det susar genom livets strid</em>. Äsch, du ska alltid komma dragande med med din tinitius, klagade resten av kroppen.<br /><br />Min vän hade stirrat på de märkliga rörelser jag utfört, ett slags street dance, helt glömsk om hans närvaro. En gammal cyklist som jag, mån om att framträda värdigt och återhållet, hade fått fnatt, verkade det. Och lemmarnas sångröster är alldeles dämpade så musiken kunde knappast anas från utsidan.<br /><br />För att inte framstå som fnoskig, religiös eller båda delarna, undrade jag intresserat om min vän hade någon favoritpsalm. Han blev förvånad över detta nyvunna hymnintresse. Tja, sa han och drog på det. Paradpsalmer är mitt favoritområde! Nu såg jag mer än konfunderad ut. Menade han någon form av processionssånger, eller vad?<br /><br />Förklaringen kom prompt: Till Jul är <em>Var hälsad sköna morgonstund</em> psalmen framför andra. Och till påsk älskar jag <em>Vad ljus över griften</em>. Och får man inte sjunga <em>Gud en gång i morgonglans</em> vid Kristi Himmelsfärdshelgen blir jag besviken. Och javisst. I Allhelgonatid är det ett måste att sjunga <em>I himmelen, i himmelen</em>. Detta var mer än jag stod ut med. Så många psalmer i ett vanligt samtal. Du är väl ändå inte så flitig i kyrkan att det stör, sa jag smått påfluget. Jo du, kontrade han, jag tillhör dem som sliter kyrkbänkar. Var skall jag som älskar att sjunga annars gå? Till arbetarrörelsen där man knappast kan första versen på Arbetets söner och definitivt inte vers två på Internationalen? Eller ansluta mig till refrängsångarna i frikyrkan eller på fotbollsarenorna? Nej, jag vill ha mer än så!<br /><br />Ja, ja, sa jag för att lugna ner honom som nu blivit smått röd om kinderna. Psalmsång är fint. Och har man en orgel värd namnet har man ju ett slags symfoniorkester på plats. Om jag inte stillade mig själv också skulle jag nog snart lova att följa med honom till kyrkan någon söndag, så jag avbröt mig raskt för att ta farväl. Inspirerad av vårt samtalsämne kläckte jag ur mig några riktigt högtidliga ord: <em>Må din väg gå dig till mötes! </em><br /><em></em><br />Mitt namn är Folke. Folke Heim!Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6680761797518099213.post-28709244417148406622009-12-08T23:18:00.000-08:002009-12-08T23:20:51.702-08:00När majoritetens övertygelse styr kyrkanEn av mina goda vänner, en from och gudfruktig person, har dristat sig att diskutera hur Svenska kyrkan ska styras. Att han får på nöten finner jag roande och underhållande. Han brukar fråga mig ibland hur det står till med hedningen. Och jag gör vad jag kan för att leva upp till den benämningen.<br /><br />Fast, jag får väl skylla mig själv. En gång råkade jag säga till honom att det är skönt med en kyrka där vi hedningar får plats. Sedan dess går jag under smeknamnet hedningen. För inte så länge sedan tyckte jag att prästerna hade för mycket att säga till om, och då gick han i taket. Inte så där som i djävulsfilmer där någon verkligen knallar på väggar och använder taket som golv. Utan han mer exploderade. När vi diskuterat en stund utmanade han mig att beskriva hur kyrkan skulle vara om sådana som jag blev normen.<br /><br />Du det blir inte roligt för prästerna, sa jag eftertänksamt. Varför inte det då, undrade han. Ja om jag har rätt är ju majoriteten av medlemmarna vare sig troende eller intresserade av att gå i kyrkan. Och då borde ju kyrkan handla om annat än kristendom och gudstjänster. Svenska kyrkan blev nog en folkrörelse för alla oss med behov att få lite lugn och ro ibland. Gudstjänster kunde det väl vara ibland. 1 Advent skulle väl vara kvar och Psalmtoppen kunde man komma loss med några söndagar. Julotta borde finnas och en midnattsmässa går an och så någon show med Carola. Annars kan man väl ha lite allmän andlighet och För övrigt fick kyrkan väl bli en blandning av museum och kulturhus.<br /><br />Konfirmanderna då, vad skulle de handla om, undrade han. De får väl lära sig veta hut, ja lära sig det där med etik och gott uppförande. Hur kul är det på en skala, sa han rappt. Ja de kunde väl ha disco och åka på läger och sitta i ting runt en eld och sjunga. Det borde väl räcka. Men det där med Jesus då, sa han undrande. Konfirmander är som vi andra. De är inte religiösa och vill nog inte bli det heller. Men ska de ta hand om kyrkan i framtiden är det väl bra att de har hört julevangeliet och vet vad kollekt är. Då kanske humanisterna klarar att ta hand om konfirmandverksamheten, sa han lite försmädligt? Tja, varför inte, replikerade jag.<br /><br />Du hedningen, det där behöver vi nog prata mer om. Och vi har bestämt att fortsätta diskussionen om vår Svenska folkkyrka.<br /><br />Mitt namn är Folke. Folke Heim!Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6680761797518099213.post-13274848879804321542009-11-08T10:20:00.000-08:002009-11-08T10:46:41.414-08:00Svininfluensan och SJBryter man av spetsen på blyertspennan blir det krångligt att skriva. Någon pennvässare värd namnet har man ju inte hemma. En pennkniv (fickkniv) kan då bli räddaren i nöden. Och det blir som en modern form av hemslöjd med dessa knivens omisskännliga spår på pennans yttersta spets. Ingen strömlinjeform där inte. Grovhugget och oprecist som en snickarpenna, så ska det vara!<br /><br />Men när bredbandet strejkar vet man sig ingen råd. Kundtjänstens röster har svarta kanter av leda. Har du hört den förut? Jo de har hört allt, utom möjligen riktigt glada och nöjda kunders röster. När de får höra dem, tror de inte riktigt på dem.<br /><br />De förhåller sig som SJ. Vill man ge SJ beröm via nätet får man vara snäll och reklamera något, klaga på något. Så mitt klagomål blir: man kan inte ge beröm åt SJ ens när de förtjänar det. Så har de låst sig i försvarsposition. Och vi som har något annat att säga får leva upp till SJ:s förväntan: vi tvingas klaga för att berömma.<br /><br />Beröm kan ju vara ett slags klagomål. På att det förra gången inte var så bra. Så att nu när det bara är lite bättre - framstår det som väldigt mycket bättre än det egentligen är. Så SJ har en poäng: akta dig för dem som vill berömma dig. De har andra erfarenheter som de inte berättar om, inte just nu.<br /><br />Nästa gång kanske de klagar och då måste vi göra det lätt för dem. Det ska vara enkelt och trevligt att klaga. Inga hinder skall resas som gör de ilskna ännu mer besvikna och irriterade! Glada klagomål och positivt missnöje är SJ:s melodi. Så förhindrar man att de mest missnöjda spårar ur. Visst är det bra av dem!<br /><br />I pressen tycker jag mig ha märkt att min vill göra sjukvården ansvarig för vad svininfluensan ställer till med. Sjukvården är som en poliskår i vitt vars uppgift det är att hålla buset borta. Och lyckas det inte så måste sjukvården ta på sig skulden. Hemskickad. Fel diagnos (per telefon)...<br /><br />Klart att det begås misstag. Människor lär fortfarande jobba i vården. Ingen är felfri - trots att man gjort mycket i vården för att förhindra och förebygga misstag.<br /><br />Men att ta ansvar för vad sjukdomar ställer till med kan de väl knappast göra. Det är som att ställa samma tidningar till ansvar för att folk får för sig att begå brott inspirerade av artiklar om andras brott. Och så mycket elände som tidningssidorna nedtyngs av så fick tidningarnas jurister äntligen lite att bita i. Experterna på andras skuld fick då smaka sin egen medicin. Burr, beskt!<br /><br />Trycket på sjukvården kan förklara varför vaccineringsförhöret är ganska omfattande. Har Du ditt eller datt? Har du kontraströntgat dig nyss? Gillar Du Lasse Stefanz? Har Du feber? Bär Du hatt? Är Du glad? Eller vad de nu frågade om. Läser Du dagstidningar? Jag kommer inte ihåg, vad de ville veta. Men blev överraskad av att patienten fick bidra med en och annan synpunkt och fick den antecknad till protokollet. Berömvärt. Måste kolla om man först behöver klaga för att få konstatera att man är nöjd. Med detta är jag nöjd.<br /><br />Mitt namn är Folke i folkhemmet. Folke Heim!Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6680761797518099213.post-51943114022578766672009-09-29T11:55:00.000-07:002009-09-30T01:49:37.439-07:00Svårhuggen i armvecketHur har du det, undrade min motionsfanatiske vän. Han tyckte väl jag såg glåmig och trög ut.<br />Han vet att jag är sparsam med motion. Dock rör jag mig cykelledes tvärs över den stad jag bebor. Så helt utan konditionsträning är jag inte.<br /><br />För vilken gång i ordningen vet jag inte, men än en gång satt jag i väntrummet för att någon skulle sticka ett minimalt hål i mitt pekfinger. De kollar PK-värdet. Där sitter vi hjärtliga patienter som det ibland flimrar om. För att komma in i lagom tid behöver jag vara där minst 20 minuter i 8. Prick 07.50 låser man upp dörren så att vi som trängs utanför kan strömma in och förse oss med en nummerlapp. Det är oroliga minuter. Nu och då dyker en kö-terrorist upp och stjäl positioner utan hänsyn till oss gamlingar som sakta stapplar fram mot dörren.<br /><br />Sköterskan ler vänligt mot alla, men tar inget köansvar. Sådant får medborgarna sköta själva. Jag tänker då alltid på professorn som till sist hamnade i slagsmål i speceriaffären eftersom en kö-terrorist trängt sig före. Han ville inte acceptera kaos i samhället och försvarade sin plats. handgemäng uppstod med rejäla snytingar. Både terroristen och professorn kördes ut. Han hade dock försvarat inte bara sin plats utan vårt samhällssystem. I tur och ordning sköter vi saker och ting. Tvi och ve den som tränger sig före. Ingen hänsyn för de hänsynslösa, blev hans måtto.<br /><br />Ännu har jag inte brottats på vårdcentralens golv. Men risken är att det endera dagen kommer att ske. Jag tål inte längre att bli omsprungen. Det räckte med att man chikanerades på 60-metersloppen som ung. Det är slut med det nu!<br /><br />Klockan 08.00 avverkas vi väntande i tur och ordning. Besök i kassen förestår. Och lappar delas ut så att vi flimrare kan berätta om vi ätit olämplig kost, prövat hälsovådliga hälsokostpreparat eller börjat med nya mediciner.<br /><br />Har man tur kallas man in snabbt. Personalen gör så gott de kan. Och jag känner mig ofta priviligierad. Men innan provet är avklarat har klockan hunnit bli 08.15 eller 08.20. Total tidsåtgång: 35-40 minuter för ett mikroskopiskt hål i fingret. Varför kan inte en automat fixa proven? Man kommer 07.50 och stoppar fingret i en apparat ungefär som en flippermaskin. Den tar provet och 07.58 är man glad i hågen på väg ut i livet igen. Finns det inget en svensk uppfinnare som kan ordna saken? Hur är det med den där uppfinnaren Lantz som förmår hitta på vad som helst: plasmaskärm och dylikt? Han kunde väl skärpa till sig och ordna detta med våra blodprov. Produktionsbortfallet när vi väntar är enormt. Men å andra sidan sjunker pulsen så snart man slagit sig ner i väntrummet.<br /><br />Såvida man inte lyfter blicken och får syn på affischer om hur ett blodprov vandrar sin väg genom vårdkedjan. Sprutor och provrör eller andra realistiska bilder på väntrumsväggar borde vara förbjudna. Öppna landskap och stilla vatten kan lindra hjärtklappning. Åtminstone väcker de inte sovande björnar.<br /><br />Du ser inte så sjuk ut, sa en herre härom dagen. - Så vad gör du här? - Testar sittdynor, var det enda jag kom på. Och han fann sig. För människor som kontrollerar och testar brukar vi godta utan prut. Jag läste min tidning i fred. Och smygskrev veckans hyllningsvers till en 50-åring som skulle fylla 60. <br /><br />Vi som väntar tiger bra tillsammans. En svensk tiger uthålligt. Och råkar vi tala med varandra handlar det om väder (vad annars) och om hälsa (vad annars) och ohälsa (vad annars)?<br /><br />De stackars stickarna har stuckit mig så mycket att det inte fungerar längre. Men alltsom oftast finns det en tävlingssköterska som inte ger sig. Detta är hennes domän. Och en halvtimme senare reser jag mig blek om nosen ur stolen med dubbla plåsterlappar i bägge armvecken. Till sist högg hon nederlagsilsken mig motvilligt på handryggen, det enda ställe där det smärtsamt nog finns blod. Men mina stackars perforerade armveck blir för varje gång allt stelare och svårhuggna. Nästa gång blottar jag bringan och erbjuder mitt hjärteblod! Prövande, eller hur!<br /><br />Mitt namn är Folke! Folke Heim!Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6680761797518099213.post-8791022797286352092009-09-15T07:30:00.000-07:002009-09-15T08:05:13.140-07:00Målade polisbilar är jag förI mån av tid händer det att jag skriver en rad. Men i kraft av min ålder händer det att jag bara struntar i plikter och besvär. Jag tar velocipeden och trampar dit lyktan pekar. Med fara för eget och andras liv.<br /><br />En mig närstående äldre släkting blev av med körkortet. Därmed var frihetens saga all. För honom var möjligheten att sätta sig i bilen och köra dit lyktorna pekade rena sommarlovsfriheten! Kan man förflytta sig är man fri (även om man är satt i skuld)! Så tänker jag också, på min lila (som i violett) cykel.<br /><br />Men lappen drogs in. Inte efter vårdslöshet. Inte efter starka drycker. Det starkaste han någonsin läppjade på var svart kaffe. Procenten tänkte han aldig på. Men en tumör såg till att lägga käppar i vägen. Han hade nog kunnat köra över dem också, men laglydigt nog stillade han sig. Några veckor tills operationen börjat läka.<br /><br />Lykta som lykta tänkte han och införskaffade medelst annons en bättre begagnad cykel. Den var utsrustad med en handbroms liknande den han använde på 20-talet. Skillnaden var väl att den här nöp till ordentligt.<br /><br />Nåväl, efter att ha åkt bil i närmare 70 år var han ringrostig och behövde öva balans, bå- och avstigning. Så innan trafiken i hans lilla stad vaknat övades det. Men en bil mötte han i arla morgonstunden och det med sådan närhet att en inbromsning blev nödvändig. Handbromsen tvärstannade däcket. Saltomortalen blev grann. En dubbel axel med spinn i en båge över styret. Och så var lårbenet och självkänslan knäckt. Förutom en massa skrapsår som gav vid handen att han inte bara voltat utan även använt huvudsvålen som bromsbelägg. Det blev till att rehabiliotera sig.<br /><br />Men läkarna såg till att körkortet kom tillbaka. Häromdagen för ännu en period. Min släkting flinade lite i telefon. -Jag har fått 10 år till. Så jag kör väl på. Nu har jag i alla fall körkort tills jag fyller 102.<br /><br />Själv rör jag mig oftast något lugnare i trafiken. Men med en ilsknare röst. Jag är som en mobil trafikkommentator. - Nu svänger han in framför mig, i sin äckelgula fula fula lådbil...<br /> Och så fortsätter jag skrika uppretat på slöa bilister vars fordon hindrande kryper fram.<br />- Ska du parkera mitt i vägen din slemmiga snigel! Och det utstöter jag i en föga uppmuntrande ton. Tills jag ser polismössan i framsätet. Numera är jag väldigt mycket för målade polisbilar...och tyst trafik.<br /><br />Mitt namn är Folke. Folke Heim!Unknownnoreply@blogger.com0